21 januari 2010

Förlossningsberättelse

Det kanske är läge att lägga ut en liten förlossningsberättelse nu när Hannes har blivit 5 dagar gammal :-).

Värkarna började vid strax före 7 i fredags morse, så typiskt hade Tobias hunnit att åka till jobbet så det vara bara för honom att åka hem igen. Evelin blev hämtad av sin farmor och farfar under förmiddagen och vid kl 12 gjorde värkarna så ont så vi åkte in till förlossningen, då hade värkarna kommit med 4 min mellanrum under ganska lång tid. Vid första undersökningen konstaterades det att jag var öppen 4 cm. Sedan följde en lång väntan men oregelbundna värkar både i tid och styrka under hela fredagen, så det slutade med att vi åkte hem vid kl 22 igen eftersom jag inte öppnat mig mer på hela dagen.

Efter några timmars sömn och ca 2 timmars starka värkar åkte vi in till förlossningen igen kl 5, då var jag 8 cm öppen (alltså bara 2 cm kvar till helt öppen). Barnmorskan sa att det inte skulle ta så lång tid till så jag fick "tjata" mig till ryggmärgsbedövning och jag fick lustgas direkt. Både lustgasen och ryggbedövningen gjorde verkligen bra verkan för värkarna gjorde inte alls lika ont.

Någon gång mitt under förlossningen domnade hela mitt ben bort och stundvis gjorde det mer ont än värkarna gjorde, dessutom försvårade det allt eftersom jag inte kunde ligga hur som helst och jag inte resa mig upp. När väl Hannes skulle ut så hade han ena handen uppe i ansiktet så det gick väldigt trögt att få ut honom. Först efter 47 minuters krystande kom äntligen vår lilla prins ut kl. 13,17. Jag trodde väl aldrig att det skulle ta över 8 timmar från det att vi kom in till förlossningen tills han låg på min mage.

Eftersom det tog så lång tid kändes det ändå rätt att ta ryggmärgsbedövningen men samtidigt vet man ju inte om det hade gått mycket snabbare om jag hade avstått. Men frågan är ju om benet hade domnat bort om jag hade avstått eller om det beror på någon nerv som kom i kläm. Tyvärr är inte benet riktigt bra ännu, fortfarande är stortån och en bit in på foten bortdomnad ännu och det gör att jag går jättekonstigt och fote känns tung.

Uppkopplad på CTG på fredag eftermiddag.

Vår undrabara Hannes är äntligen ute.

1 kommentar:

Sanna sa...

Lät som en långdragen process, Skönt att han är ute nu ialla fall. Inte illa att öppna sig så mycket hemma!

Det är väl tur att de små liven är värda allt jobb det är med att få ut dem ...