Stor som ett hus

Nu inte bara jag är stor som ett hus utan jag börjar också känna mig gigantiskt stor. Nästan allt är jobbigt att göra numera, förut har det bara blivit jobbigt fram på kvällen men nu är även morgon- och dagsbestyr jobbiga att utföra. Förut har jag inte haft så stora bekymmer att böja mig ner men nu är det betydligt jobbigare. Dessutom har jag snart inga kläder som passar, många av mammakläderna börjar bli för små. Tur att jag iaf har en stor man så jag kan låna kläder av honom särskilt nu när det är kallt så jag behöver tjocka kläder som täcker magen.

Ja hur jobbigt det än känns så hoppas jag fortfarande på att bebisen inte tänker titta ut på de närmaste 15 dagarna. Men bara vi har kommit in på nästa årtionde så är den hjärtligt välkommen ut ;-).