Jag trodde först att bortdomningen berodde på ryggmärgsbedövningen men efter att ha sökt om det på Internet så hittade jag det här i Vårdguiden, där står det:
"Övergående nervpåverkan, som orsakas av att barnets huvud trycker på de nervstammar som löper på bäckenbenets insida, är inte helt ovanligt efter en förlossning och har inget samband med ryggbedövningen. Allvarlig och bestående nervpåverkan av ryggbedövningen i sig, genom att nålen eller slangen ger en blödning, nervskada eller infektion i ryggkanalen är mycket sällsynt."
Eftersom jag inte fick detta förklarat för mig på BB har jag känt mig orolig över vad som kommer hända med foten. Jag fick träffa en sjukgymnast på BB som konstaterade vart i ryggen som den delen av benet hörde ihop med och ska på återbesök efter 6 veckor men ingen mer hjälp eller förklaring. Det jag kände mig orolig över var hur bestående det kommer vara och därför har jag kontaktat förlossningen nu efteråt och i fredags fick jag träffa en narkosläkare. Hon konstaterade precis som jag läst i Vårdguiden att det troligtvis inte har något samband med ryggmärgsbedövningen eftersom domningen inte kom samtidigt som bedövningen sattes och dessutom så sätts bedövningen väldigt långt ifrån den delen av ryggen som nerverna till den delen av benet sitter. Hon sa också att det kunde ta några månader till innan domningen kommer att släppa men det kändes ändå skönt att få prata med någon om det.
Även om det är lika stor del av foten som sover fortfarande så känns det ändå något bättre nu eftersom jag vänjer mig mer och mer, dessutom lär jag mig ju med tiden hur jag ska gå och nu blir jag inte lika trött i benet efter att ha varit ute och gått. Som tur är går det faktiskt bättre att gå när jag går med barnvagnen, innan jag upptäckte det kändes det extra jobbigt eftersom jag verkligen hade sett fram emot alla barnvagnspromenader nu när jag är hemma hela dagarna. Det som jag kan konstatera är att jag är väldigt glad över att jag har tillgång till bil hela tiden annars hade jag känt mig väldigt instängd av att inte kunna ta mig dit jag vill.

1 kommentar:
Förstår om det är superjobbigt, hoppas verkligen att det snart släpper! Skönt att du i alla fall kan promenera med vagnen!
Skicka en kommentar